Livstecken
Ja jag lever! På bästa sätt också. Typ.
Så mycket har hänt.
Jag har brutit upp från ett otroligt destruktivt förhållande som ingen mådde speciellt bra utav. Det var lika bra för allas skull att det blev så.
Var verkligen på botten ett tag då det cirkulerade vidrigt mycket skitsnack från några få personer som hade skapat en helt egen historia om det hela. Men men, bitches know how to bitch. Alla fick reda på sanningen och dom skäms nog idag ;)
Nu jobbar jag en hel del på sjukhuset i Gävle. Är i köket och vaktmästeriet där jag kör truck. Mycket roligt jobb även om kroppen inte håller med.
Har gått ner lite i vikt vilket jag behövde.
Och det bästa... jag har ÄNTLIGEN hittat The love of my life. En SNÄLL karl men båda fötterna på jorden och en realistisk verklighetsuppfattning. Han respekterar och bryr sig om min sjukdom och ser det inte som ett hinder. Han är helt enkelt fantastiskt.
Även Elvin är helt såld.
Vi har träffats i ca ett halvår nu och om 3 månader flyttar han hit till oss.
Jag har rensat ut bland kompisar och nu för tiden umgås jag bara med dom jag mår bra med och har lämnat de utnyttjande stjärnorna åt någon annan stackare.
Elvin växer och blir stor. Han är en helt fantastisk unge som är mycket nyfiken på livet. Han intresserar sig för motorer och språk, han snackar en del engelska den rackaren.
