Agnes Åsberg

Men jag kör ändå. Kan ju inte sova och då kommer alla funderingar och tankar fram

Det här med känslor alltså. Jag har alltid hatat känslor. Fattar inte ens varför jag skriver om det egentligen. 

För mig finns det två känslor jag bara inte klarar av att visa; 1. När jag är ledsen. 2. När jag verkligen älskar någon . Jag vet inte riktigt varför men kan väl anta att det är för att jag har svårt att lita på människor. 

Däremot finns det en känsla jag har lätt för att visa, det är när jag är arg. MEN trots detta får jag aldrig ut mina jävla aggressioner. För oftast när jag blir arg utåt så är det för en skitsak men egentligen är det något större som ligger och gnager. Skitsaken får jag ur mig men det där stora, det går liksom inte. Det känns som att jag måste bli lite ledsen också med min aggression  för att få ut sånt. Men ja, jag hatar att visa mig svag. Det är min svaghet. 

Jag har varit på 5 begravningar på typ 3 år. Jag har gråtit på en. Det var mormors. Då bara vällde allt över, hon betydde så mycket.  Men dom andra hade givetvis också platser i mitt hjärta, det bara kom inga tårar. Fast jag kanske ville. Men varför är det så? Varför har jag så svårt att vara ledsen inför andra?! 

Jag får börja skriva istället. Det är lättare. Ingen ser mina tårar eller leenden  bakom skärmen. Ni kan bara gissa. Det räcker för mig.