Agnes Åsberg

Jag kommer aldrig någonsin kunna förklara hur det är att inte kunna få barn, när man VILL ha barn.

Ingen av er kommer någonsin förstå.

Jag kommer heller aldrig kunna förstå. Jag har ett barn som är det mäktigaste i mitt liv.
Men det gör ändå så JÄVLA ont. Hur ont gör det då för de som inte har fått livets gåva ännu? Hur känns det för Mattias? 
Jag vill inte veta. Jag vill inte att denna smärta ska existera för någon. 

Det är svårt att förklara alla känslor som finns i min kropp, men den starkaste och mest tydliga känslan är helt klart agression. Jag är så jävla förbannad och besviken. Varför skulle just vi, eller ja alla som är ofrivilligt barnlösa behöva möta denna kamp? 

 

En annan känsla är helt klart sorg. När vi fick beskedet om att min kropp inte kan själv mer så kändes det som någon dött. Jag har verkligen förlorat något så viktigt, något som för många är så självklart. Förmågan att själv kunna välja om jag ska få barn. Att få barn är inte en rättighet för mig mer.

 

Jag är också stressad. Många kanske tänker att vi är dumma i huvudet eftersom vi ändå är rätt så unga. Men jag har EDS. Jag har ett barn som är 6 år. Men förresten vem ska ens yttra sig? Spelar det någon roll? Nej. Vi vill ha barn nu. Hade det funkat från början så hade vi redan haft vårat barn här. Vi hade redan fått se barnets första skrik, leende, kanske tillomed första ord.  Men nu är det inte så. Nu sitter vi här. Alla runtomkring får det serverat, de är lyckliga. Men vi är tomhänta. Istället måste vi ta oss igenom dagar, kvällar och nätter av längtan, saknad och förtvivlan. 

 

Det ska inte vara så här. Man ska inte behöva åka till en klinik för att få barn, ta 100-tals sprutor, genomgå smärtsamma äggplock, tvinga fram en utlösning på en kal toalett i en burk, vända på varje öre för att ens få en liten chans till ett barn, känna stress över att man bara har ett begränsat antal försök. Det är fan inte okej. 

 

Mitt i allt detta har vi blivit sviken av min kropp, Mattias kropp, sjukvården på kvinnokliniken i Gävle, av enhetschefen för gyn i Gävle, av överläkaren där, av akuten, av kliniken vi tillomed betalat en stor summa till. 

 

Fan ta allt det här. FYFAN.